En farled född ur järnets behov
En farled född ur järnets behov
Järnet kom ingen vart på land
Sverige har i hundratals år varit ett järnland. Från gruvorna i Västmanland och Dalarna hämtades malmen som förädlades till produkter som hela Europa efterfrågade. Men järn är tungt — och landets vägar var under lång tid grusiga, leriga och opålitliga. Ofta fick bruken vänta på vintern, när isen bar och tjälen gjorde marken tillräckligt fast för tunga lass.
Behovet av en säker, året-runt-farled var akut.
En visionär plan — och arton års arbete
År 1764 reste bergsmästaren Axel Fredrik Cronstedt och Johan Ulfström längs Kolbäcksån för att kartlägga möjligheterna. Ett decennium senare, 1774, presenterade Ulfström ett förslag som skulle förändra regionen: en farled på drygt 100 km med 25 slussar, som band samman sjön Barken i Dalarna med Mälaren vid Strömsholm.
Projektet döptes till Strömsholms Slusswerk och byggstarten sattes till 1777. Ulfström beräknade sex år. Det tog arton.
Kung Gustav III döpte slussarna
1787 var arbetet i full gång. Konung Gustav III besökte bygget, reste från norr till söder längs den framväxande farleden — och döpte varje sluss han passerade.
Först 1795 var hela sträckan klar. I oktober det året invigdes den sista etappen av landshövdingen af Ugglas. År 1796 öppnade kanalen för full trafik.
Kanalen som byggde Bergslagen
Farleden förändrade livet längs Kolbäcksån. Bruk som legat isolerade fick tillgång till marknaden. Nya industrier etablerades — bland annat Smedjebackens Walsverk i mitten av 1800-talet — och samhällena längs farleden växte.
1842 inleddes ett omfattande renoveringsarbete som pågick i nästan tjugo år. Slusskamrarna byggdes om, portarna fick sin nuvarande form, broarna gjordes öppningsbara och delar av kanalen drogs om i helt ny sträckning.
Från industrifart till fritidsbåtskanal
Under 1940-talet minskade frakttrafiken, och på 1950-talet diskuterades att lägga ned kanalen helt — vilket hade inneburit att delar av farleden fyllts igen för alltid.
Istället valde bruken att satsa. Mellan 1968 och 1990 renoverades portar och bryggor, och kanalen fick ett nytt liv som fritidsbåtskanal.
1984 överlät bruken aktiemajoriteten till Stiftelsen för främjandet av trafiken på Strömsholms kanal**, där kommunerna Smedjebacken, Fagersta, Surahammar och Hallstahammar är stiftare. Verksamheten drivs av Strömsholms Kanalaktiebolag — bildat redan 1846.
Sveriges längsta maritima byggnadsminne
Strömsholms kanal är i dag 110 km farled med 26 slussar som lyfter eller sänker båtar hela 100 meter mellan Barken och Mälaren. Det är Sveriges längsta maritima byggnadsminne — och ett levande kulturarv mitt i hjärtat av Bergslagen.